Del 1

Det här arbetet är en del av mitt projekt ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter”. Jag har utgått ifrån den samhörighet med inlandet och fjälltrakterna som finns i mig, ögonen ständigt sökande, blicken letande bland formationer efter fjällvärlden, som alltid på något sätt fattas mig. En hittills omedveten längtan.

Ett försök till en topografisk minnenas karta.

Jag har återvänt till trakter i norr som jag har minnen från. Färdades också till obekanta platser.
Med platsspecifika avgjutningar samt jordstoft från de platserna, kommer jag under mitt Köksbordsresidens skapa avtryck på rispapper. Ett försök att utröna vad den faktiska platsen, där minnet uppstod, har för betydelse för rekonstruktionen. Filosofisk tankeverksamhet antecknat parallellt med arbetsprocessen som jag kommer dela med mig av.

Part 1

This work is part of my project ”Northern Sweden´s inland and mountain areas”. I have started from the affinity with the inland and the mountain areas that is in me, the eyes constantly searching, the gaze searching among formations for the mountain world. A hitherto unconscious longing.

An attempt to create topographical memory maps.

I have returned to areas in the north of which I have memories. Also traveled to unfamiliar places. Searched for areas on the ground I could relate to and made plaster casts of the selected surfaces. I received a one month ”Kitchen Table Residence”, from Region Västernorrland, ongoing now in October. The working process continues based on those casts. Using previously made site-specific casts as well as soil dust from those sites, I create imprints on rice paper. Philosophical thoughts in parallel with the work process, regarding the actual place, where the memory arose, whether it has any significant affects for reconstruction.

Text del 2

Nu börjar jag mala den jord jag samlat från de platser där avgjutningarna av markytor gjordes.

De två jordar jag använde såg ungefär likadana ut innan jag började mala dem, efteråt hade den ena en rödbrun nyans, den andra en gråbrun.

Strödde ut det finmalda jordstoftet i de former från den plats som det togs från, la på rispapper och hällde på gips. När det stelnat och jag tagit bort formen och jämförde de båda gjutningarna så var där ingen synlig skillnad på stoftens nyanser. De såg i stort sett likadana ut som innan de blev malda.

Kan jordens beskaffenhet ha något att göra med den känsla som kan uppstå vid eller för en plats. Är det något med den, inte synlig för ögat, men som våra sinnen ändå kan uppfatta. Avger jord något ämne, som inte går att känna doften av, men som kroppen reagerar på utan att vi ens blir medvetna om det. Har jordens färg och/eller doft betydelse för om jag känner mig dragen till en plats eller inte.

De två formerna med tillhörande jord, en gjuten på en plats jag inte har några minnen från, den andra från ett för mig bekant område.Vad har den faktiska platsen, där minnet uppstod, för betydelse för rekonstruktionen…fortsättning följer.

Part 2

Now I begin to grind the soil I collected from the places where the casts of soil surfaces were made. The twokind of soil I used looked much the same before I started grinding them, afterwards one had a reddish-browntint, the other a gray-brown one.

Sprinkled out the finely ground soil in the casts from the place from which it was taken, put on rice paper andpoured on plaster. When it solidified and I removed the mold and compared the two castings, there was novisible difference in the shades of the soil. They looked pretty much the same as before they were ground.

Could the nature of the soil have something to do with the feeling that can occur at or for a place. Is theresomething about it, not visible to the eye, but that our minds can still perceive. Might the soil emit somesubstance, which cannot be smelled by, but to which the body reacts without us even becoming aware of it.Does the color and/or scent of the soil matter for whether I feel drawn to a place or not. And whether soilcomposition, color, scent and other attributes matter to what we will remember
of a place.

The two forms with associated soil, one cast in a place I have no memories of, the other from an areafamiliar to me.
Does the actual place, where the memory arose, has any significant affects for reconstruction…to be continued.

Del 4

Köksbordsresidensets sista vecka är här. Gjutningarna ligger i solen på köksbordet och torkar.

Naturligtvis är minnet något som är mer komplext och går djupare än dit jag nått under den här arbetsperioden. Det kanske inte ens går att medvetet gräva tillräckligt djupt, på den nivån får intuitionen ta över.

Tanken var aldrig att uppnå något färdigt resultat under de här fyra veckorna, men av nyfikenhet gör jag ett första försök att sammanställa tre varianter av minnenas kartblad. Fragment av platser, verkliga och konstruerade med minnets hjälp. När de sats ihop till dessa kartblad har något uppstått ur det som varit medvetet och omvandlats till något som intuitionen styrt över, vilket den kan ha gjort under hela arbetsprocessen. I de bilder som nu blir synliga på kartbladen är platserna bekanta, men mer som en känsla i kroppen. Samma känsla jag hade innan jag började projektet, den i kroppen starka längtan att gå ut i det norra landskapet. Kanske har det här arbetet framkallat nedärvda minnen, från någonstans längre bort i tid än jag kan tänka. Och här stannar jag för den här gången.

Stort tack till Region Västernorrland för den här möjligheten.

Och tack till er som tittat, läst och även kommenterat.

Arbetet fortsätter och kan följas på min hemsida framöver.

 

Part 4

The last week for the kitchen table residency is here. The castings are drying in the sun on my kitchen table.

Of course, memory is something that is more complex and goes deeper than where I reached during this period of work. It may not even be possible to consciously dig deep enough, at that level intuition is allowed to take over.

The idea was never to achieve a finished result during these four weeks, but out of curiosity I made a first attempt to compile three variations of the map sheets of memories. Fragments of places, real and constructed with the help of memory. When they are assembled into these map sheets, something arises from what has been conscious, and transformed into something

that intuition has controlled, which it may have done throughout the work process. In the images that now become visible on the map sheets, the places are familiar, but more like a feeling in the body. The same feeling I had before I started the project, the strong longing in my body to go out into the northern landscape. Perhaps this work has evoked inherited memories, from somewhere further away in time than my thoughts can reach. And here I stop for this time.

Many thanks to Region Västernorrland for this opportunity.
And thanks to those of you who watched, read and even commented.

The work continues and can be followed on my website in the future.

Del 3

Funderar över de platser där jag gjutit av markytor. Vad har den faktiska platsen, där minnet uppstod, för betydelse för rekonstruktionen. Skulle det gå att använda vilken plats som helst.För om minnet redan finns och jag besöker den platsen igen, är det ett gammalt lagrat minne som aktiveras som jag sedan använder mig av. Om så är fallet, skulle en plats och en markyta som inte är platsen där det ursprungliga minnet uppstod, men som påminner om den, kunnavara lika användbar.

Gjuter i de två formar som användes tidigare, den här gången utan rispapper. Tanken är att de här delarna ska användas för att formpressa papperet utan att det fastnar gips på det.

När jag tagit ur gjutningen ur formarna så dyker en ny tanke upp. Kan det vara så att nya minnen lagrats under pågående arbetsprocess, och blandar ihop sig med det minne jag försöker att rekonstruera. Går det alls hålla isär alla intryck som blir minnen, utan att blunda mellan platserna. Så att jag bara tar in det jag ämnar minnas.

Det behövdes mer gips till den här gjutningen än till själva avgjutningen av markytorna, eftersom de här delarna behöver mer tyngd för att kunna pressa ner papperet i formen. Alla delar blev mycket blöta och måste torka innan det går att använda. Tålmodigt väntar jag och fortskridermed att mala fler sorters jord…fortsättning följer.

 

 

Part 3

Thinking about the places where I made the casts. What is the significance of the actual place, where the memory arose, for reconstruction. Would it be possible to use any location. Because if the memory already exists and I visit that place again, it is an old stored memory which is activated and which I then use. If so, a site and a land area would, which is not the place where the original memory arose, but which is reminiscent of it, be able to be equally useful.

Casts in the two molds used before, this time without rice paper. The idea is that the parts should be used to mold the paper without sticking plaster to it.

When I removed the casting from the molds, a new thought emerges. Could it be that new memories are stored during the ongoing work process, and mixes up with the memory I am trying to reconstruct. Is it at all possible to keep apart all the impressions that become memories, without closing my eyes between the places. So that I only take in what I intend to remember.

More plaster was needed for this casting than for the actual casting of the ground surfaces, since these parts need more weight to be able to press the paper into the mold. All parts got very wet and need to dry before they can be used. Patiently, I wait and proceed with grinding more soil... to be continued.